Men människor på Facebook som kallar folk dom gillar för fis och prupp… Vad i? “Mormors lilla goprupp”, “jag och älsklingsfisen”. Sluta kalla varandra för tarmluft! Vad är det för fel på er?!
Uppdatering: nu såg jag ett “CPgo”.
Du är Club Corazons alldeles egna hjärteprupp!
De pratar Goldmine i senaste TSKNAS, det var inte igår man tänkte på dem.
Åre SLK 04, hitta tvåan den lille spexaren.
…och sen säger Josefin Craaford att det i öronvrån lät som Ebba Grön, det lägger vi in i facket “saker jag aldrig trodde att jag skulle behöva höra”
Hjalle & Heavy kickstartar morgonen. Informationen sorteras in i facket “saker jag aldrig trodde att jag skulle säga”.
Hej gott folk!
Nu e det såhär… Jens, Jesper och Robert har valt att lämna bandet.
Jag är övertygad om att det blir braksuccé vad dom än gör i framtiden och önskar dom givetvis lycka till!
…
Dundertåget kommer att fortsätta i en annan sättning, en blandning av lite löst folk som jag hittade på en soptipp och på gatan där jag bor. Känns bra.
Det blir några få spelningar i sommar bla Gröna Lund 31 juli, jag återkommer med mer info.
Nu ska jag skriva feta hits, läsa böcker och lyssna på Betty Davis här i skogen så jag har verkligen inte tid med att sitta här framför datorn och knappa.
Nu e det nya friska tag som gäller. Vi ses på Grönan!
Ta hand om er & simma lugnt!
/Robert Dahlqvist
— Va? Dundertåget R.I.P (till viss del)
Och nej, vinterkläderna är inte bortlagda.
Det är tre grader varmt i Åredalen. Om ett par veckor är det midsommar, vi får hoppas att det är åtminstone 3 gånger så varmt då.
Vi var på Duveds skolas vårsalong, ettan testade spejsiga trummor.
[video]
[video]
[video]
Hej Popterror,
Hörde er skiva. Tänkte skriva några grejer om den, men det gick inte så bra. Jag blev lite för peppad nämligen. Jag är tämligen säker på att det är första gången jag hör en krönika över en uppväxt sammanställd av ett kollektiv. Jag är också rätt säker på att det första gången jag hört det överhuvudtaget i ett popsammanhang. Stopp och belägg, kanske någon skulle invända om de läste det här: det kryllar av uppväxtskildringar när det kommer till popmusik. Och ja, det gör det väl. Men det är inte samma sak. För det första handlar det nästan alltid om en persons uppgörelser med sin barndom, eller hur en person nostalgiskt minns hur gräset var grönare förr i tiden. Som man brukar säga.
Och det finns såklart jättefina skildringar av allt detta fina och fula. Det man i sammanhanget (ni är ju jämtar, de flesta av er) tänker på är förstås Vapnets Jag vet hur man väntar. Men er skiva är mindre romantisk. Mer en saklig katalogisering av händelser, även de starka känslorna i exempelvis Sommarjacka och Snart är morgonen här (och vilken fin duett med Cornelia Dahlgren det är!).
Men mest av allt är det jag blir peppad av är det här med hur ni beskriver en manlig gemenskap utan att det blir grabbigt eller exkluderande. Inget chauvinistiskt ryggdunkande, något som annars är precis lika vanligt i indiesverige som överallt annars. Och hur ni helt uppenbart och kollektivt kommit fram till att ni inte ska ha någon politisk agenda, vilket förstås är en rätt stor politisk handling. Ni är liksom ett litet samhälle. En autonomi. Det är sjukt inspirerande.
Och alltså, varför jag inte kan skriva särskit mycket mer utförligt än det här är för att jag blir så peppad av att ni finns, att jag av bara farten startade ett nytt band häromdagen. För jag måste spela nu, jag måste göra som jag vill. Precis som ni.
Tack för en grym skiva. Tack för att ni finns.
Vi hörs,
Matti Alkberg
— Fina Matti skriver fint om fina Popterrors nya finafin skiva Svartåsen. Lyssna på skiva här!
Är man lat om man fortsätter att bygga ett torn av pappersskräp när man har en full papperskorg bara för att man inte har “tid” att tömma den. Jag röstar nej. Ser det mer som en sport.